Fenomenet prepping har nog, med undantag för kalla krigets 1950-tal, aldrig varit så stort som det är nu. Politisk splittring och tankar på en annalkande miljökatastrof får människor att förbereda sig inför en samhällskollaps. Inget fel med det, men det som skrämmer många tycks ofta inte vara den eventuella krisen i sig, utan hur människor i omgivningen kommer att fungera när den väl inträffar. Ett synsätt som tycks vara bristfälligt.
På tal om att vara förberedd. Worksystem säljer fordonsinredningar, närmare bestämt olika typer av verktygsförvaring. Perfekta lösningar för dig som driver hantverksföretag eller liknande. Worksystems modulsystem går att bygga ut och anpassa för alla olika slags verksamheter. Allt de säljer har dessutom krock- och säkerhetstestats.
En mörk människosyn som inte stämmer?
Många preppers väljer att hålla sin prepping hemlig. Varför då? Det finns en spridd uppfattning om att när krisen inträffar kommer människor i värsta fall att söka sig till dem som har förberett sig. En del preppers är helt enkelt rädda för att råka ut för att allt deras hårda arbete ska vara förgäves. Att deras lager av frystorkad mat och andra nödvändigheter kommer att stjälas av människor som inte förberedde sig.
Det är inte bara preppers som felbedömer hur vi människor hanterar kriser. Att vi kollektivt skulle spåra ur i något slags Mad Max-samhälle när krisen kommer är en uppfattning som delas av många. Den vanligaste uppfattningen är att tänka att ‘alla andra kommer att spåra ur, men inte jag’. Den mesta forskningen som finns i ämnet visar dock att så inte är fallet. Tvärtom tycks det som att när verkligheten blir som värst har människor i allmänhet en tendens att ta sig i kragen. I alla fall om vi ska lita till vad forskningen säger.
Människor bryr sig om varandra
Misse Wester är troligtvis en av världens mest framstående forskare inom ämnet krishantering. Om krisen kommer är det lätt att tänka att var och en kommer att få kämpa för sin egen överlevnad. Enligt henne beter sig människor inte alls på det sättet. Snarare är det så att vi inte vill överge varandra. En social mekanism som är väl så betryggande om man skräms av tanken på en kris, men som också i vissa fall kan få allvarliga konsekvenser. Wester påpekar att vår vilja att skydda andra vid vissa typer av katastrofer kan leda till att fler människor dör – eftersom vi väljer att stanna kvar hellre än att fly i säkerhet.
Hur trösterikt detta är lämnar jag upp till var och en att avgöra. Alldeles oavsett verkar det inte som att vi i händelse av kris främst ska vara rädda för våra grannar. Var istället beredd på att hjälpa till och bidra med vad du kan. Genom historien har vi människor tillsammans gått igenom mängder av katastrofer och kriser, och vi finns fortfarande kvar.
